Hinduismens fyra vägar
Hängivenhetens väg. En hindu som följer denna väg väljer att dyrka någon av hinduismens många gudar. Förhoppningsvis hjälper guden att få ut hinduen från själavandringen. Genom denna vägg gäller det att släppa lös sina sinnen genom meditation. Yoga kan hjälpa till att förenas med Brahman. Skaparguden Brahma har fyra ansikten, ett åt varje väderstreck för att kunna orientera sig innan han börjar sitt skaparverk.
Enligt hinduiskt tänkande är världens utveckling cyklisk - världen uppstår, utvecklas och går under i ständigt återkommande perioder. Världen har inte skapats ur intet, som det uppfattas i andra religioner, utan ursubstansen till världsalltet universum finns hos det gudomligt eviga, alltet. Det är detta eviga som i gestalt av skaparguden Brahma med bestämda intervall utvecklar nya världsallt för att därefter dra tillbaka världsalltet i sig själv.
Tiden mellan världsallten, den långa "natt" då världen är upplöst, kallas Brahmanatt. Ingen början - inget slut Enligt hinduiskt tänkande är världens utveckling cyklisk - världen uppstår, utvecklas och går under i ständigt återkommande perioder. Ett enda världsallt existerar under en för människan ofattbart lång tidrymd. Denna tidrymd kallar hinduerna för kalpa.
Hinduismen Online - Världskulturmuseerna
Den är så lång att man har använt en metafor liknelse för att beskriva den:. Föreställ er ett berg av hårdast tänkbara sten, mycket högre än någon av Himalayas toppar, och antag att en människa med ett stycke mjuk sidenduk bara en gång vart hundrade år kommer och så lätt som möjligt vidrör det stora berget med sidentyget. Den tid det skulle ta för henne att nöta bort hela berget skulle vara ungefär samma längd som en kalpa.
Den cykliska utvecklingen, då materien utvidgar sig och drar sig samman, sker med sträng lagbundenhet. Ingenting kan rubba den. Hinduerna kallar denna lagbundenhet som styr utvecklingen för dharma. Ordet betyder "det som är fast och bestämt". Dharma är tingens grundnatur, deras eget sätt att verka. Hinduernas syn på världens utveckling påverkar deras tidsuppfattning. I västerlandet tänker vi oss tiden som en rät linje - den rör sig från det förgångna in i nutid och fortsätter mot framtiden.
Vi kan rita en tidslinje från vänster till höger och få en bild av tidens gång.
Hinduismen
Indiernas tidsuppfattning är cyklisk. Det betyder att tiden tänks gå i cirklar utan början eller slut. Tidsåldrar kan tänkas sammanlänkade till kedjor, som i sin tur hänger ihop i en svindlande oändlighet. Livet pulserar i dessa återfödelsens kedjor. Begrepp som förr och nu, före och efter, har en annan innebörd i österländskt tänkande. Människan känner att hon finns med i ett kosmiskt sammanhang.
Tanken på döden blir inte skrämmande. En människas ålder är inte så betydelsefull. Det uppfattas t. Sin kvalificering för det heliga uppdraget anses han ha fullgjort i en kedja av tidigare liv. Det gudomligt eviga eller alltet kallas brahman. Enligt hinduiskt tänkande kan detta eviga uppenbara sig i många olika former. Men det gudomliga är egentligen ett - allt är lika med brahman. I en av hinduismens heliga texter, Upanishaderna , finns en berättelse som försöker förklara vad brahman är.
Det är berättelsen om en son, som efter att ha blivit undervisad i de heliga skrifterna, återvänder till sin far, stolt över sin lärdom. Han visar sig emellertid sakna den viktigaste kunskapen, nämligen kunskapen om vad gud är. Fadern undervisar honom och säger bl a:. Då sa fadern till honom: "Hämta mig saltet som du lade i vatten igår eftermiddag. Hur smakar det? Och detta fina är det som utgör alltets väsen, det är det verkliga, det är själen, detta är du.
En hindu finner brahman den gudomliga beståndsdelen i tillvaron överallt. Hela naturen är genomsyrad av denna världssjäl: människor, djur och växter. Den här tanken - om den innersta hemlighetsfulla gemenskapen mellan allt levande - uttrycks i orden "Detta är du" Tat twam asi.
Den värld som vi uppfattar med våra sinnen är enligt hinduisk uppfattning inte den sanna verkligheten. Sinnenas värld är ingenting annat än en illusion, maya , som döljer den andliga och sanna verkligheten. Enligt hinduiskt tänkande finns den sanna verkligheten inom oss själva.