Gullberg dikter
Hjalmar Gullberg (– 19 July ) was a Swedish poet and translator. Spegelblankare såg du sällan Medelhavet, havens hav. Lyft som en lyra mot arkipelagen skimrar Poseidontemplets ruin. Pelarraden, solskenstvagen, spelar den eviga havsmelodin. Seglande gäst på förbifärden, lyssna till marmorlyrans musik! Full av ruiner finner du världen.
Ingen i skönhet är denna lik. Ej mer jublas det här och klagas inför havsgudens altarbord. Nio pelare blott är hans sagas ännu bevarade minnesord. Måtte det verk du i människors vimmel skapar från morgon till aftonglöd, stå som en lyra mot tidens himmel, sedan du själv och din gud är död! Den tänkande lantbrevbäraren Jag är en lantbrevbärare, jag går i snö och is, och intet är mig kärare, än gå på detta vis. Om världen än blir vrångare, för yrket jag ej skäms, min äldste föregångare, Merkurius, benämns.
Mitt kall hör till de ringare, ej vingar har min häl, dock är jag överbringare, av bud från själ till själ. Av lyckan borde mänskorna få lika, det skar mig in i märgen så jag frös när jag bar pengar till de redan rika, och kravbrev till en medellös. Jag ville gå med väskan över mossen, till torpets mö som kärlekspostiljon. Men till sin flicka skrev kanhända gossen, ett avskedsbrev i hjärtlös ton.
Den ville jag ge guld och diamanter, som skördat stenar där han gått med plog. Men ofta bar jag brev med svarta kanter, till en som redan sörjde nog. En hungrig mätta och en törstig läska, så borde väl min uppgift ha sett ut. Jag går omkring med ödet i min väska, men i förseglat konvolut.
Hjalmar Gullberg (1889-1961)
O Mästare, vars bud jag går, kanhända, varför är mångas liv så rått och kallt? Låt mig få gripa in en gång, en enda, och till det bästa ordna allt. Tinget i sig En afton läser Örtstedt Kant och finner honom verkligt intressant. Men filosofens tyska flyter tungt. Snart somnar över boken vår adjunkt. I nattens dröm gror dagens tankesådd. Kant illustreras och blir lättförstådd. Det kommer, svept i brokig omslagsfärg, till Örtstedt ett paket från Königsberg.
Aktas för stötar! Avsändare och varans fabrikant är ingen mindre än professor Kant. Han granskar lådan vid sin fönsternisch. Kring tinget i sig själv, de vises sten, är sinnevärlden blott ett brokigt sken. Vem törs dock rycka undan slöjan kring den rena verkligheten, tingens ting? Adjunkten Örtstedt ryggar bort bestört från det som ingen sett och ingen rört. Om gåvan i hans grova händer sprack! Kyssande vind Han kom som en vind.
Vad bryr sig en vind om förbud? Han kysste din kind, han kysste allt blod till din hud. Det borde ha stannat därvid; du var ju en annans, blott lånad en kväll i syrenernas tid och gullregnens månad.
Books by Hjalmar Gullberg
Han kysste ditt öra, ditt hår. Vad fäster en vind sig vid om han får? På ögonen kysstes du blind. Du ville, förstås, ej alls i början besvara hans trånad. Men snart låg din arm om hans hals i gullregnens månad. Från din mun har han kysst det sista av motstånd som fanns. Din mun ligger tyst med halvöppna läppar mot hans.