Varför började tyskarna första på nazisterna
Det var först senare, när nazismen blivit stadsbärande diktatur i Tyskland och alla eventuella hot blivit undanröjda sommaren som Hitler började fundera över allierade inför det revanschistiska krig han planerade som Italien kom fram som en eventuell militär allierad. Det är den 23 mars år Den nyvalda tyska riksdagen samlas i Krolls operahus i Berlin , eftersom den ordinarie byggnaden har bränts ner.
Det är enkelt uttryckt en lagstiftning som ger regeringen som leds av den nytillträdde Adolf Hitler och hans parti diktatorisk makt. Riksdagen kommer att ställas åt sidan, regeringen kommer kunna styra landet genom dekret. Det är en dramatisk åtgärd för en demokratisk nation, men nazisterna har argumenterat för att det är nödvändigt. Det tyska samhället är på väg att falla ner i kaos, säger man. En kommunistisk revolution hotar, se bara på vad som hände med riksdagshuset det hade bränts ner av en förvirrad holländsk kommunist, som därmed gav nazisterna en perfekt ursäkt att slå till.
Akuta åtgärder måste därför vidtas, och Adolf Hitler är rätt man att leda nationen i denna svåra stund. Men var inte oroliga, lovar nazisterna, det här är förstås bara tillfälligt. Utanför operahuset har tusentals människor samlats, många klädda i de nazistiska stormtruppernas bruna skjortor. De sjunger ramsor, klappar i händerna och stirrar hotfullt på de politiker som kan tänkas vara tveksamma.
Även inne i huset trängs nazisterna, i korridorerna och i gångarna i den stora mötessalen. Så talar Adolf Hitler, mannen som under det första världskriget var en ganska misslyckad korpral och som senare slängdes i fängelse efter ett misslyckat kuppförsök.
Vad var Nazityskland?
Då, i början av talet, avfärdades han allmänt som en kuf, en obetydlig politiker med verklighetsfrämmande drömmar. Nu, år , försöker han övertala den tyska nationens högsta lagstiftande organ att rösta som han vill. Två tredjedels majoritet måste till, eftersom lagen innebär en radikal förändring av konstitutionen. Alla kommunistiska ledamöter är slängda i fängelse, så de kan inte vara med i omröstningen. Dessutom har nazisterna lyckats få till en ändring i riksdagens röstregler, så att deras frånvaro inte kommer att tas med i den slutliga uträkningen.
Men det krävs ändå ett stort antal röster från icke-nazister för att få igenom lagförslaget. Bilden visar Adolf Hitler som talar inför den tyska riksdagen den 23 mars för att få dem att acceptera den s. De som ansågs motvilliga hotades av SA män som omgav mötet. Fullmaktslagen antogs och trädde i kraft dagen därpå. Som alla idag vet ledde nazisternas maktövertagande till historiens värsta krig. Utanför hörs ljudet av tusentals män som skanderar.
Vi vill ha lagen — annars eld och död! Det är Otto Wells, ledare för det socialdemokratiska partiet. Adolf Hitler, som har försökt hålla sig lugn under dagen, tappar besinningen. Tysklands stjärna kommer att stiga och er kommer att sjunka! Klockan klämtar för er! Efter ytterligare en stund med fler tal, fler ramsor och fler hotfulla åtbörder, är det dags för omröstning. Utvecklingen har gått fort. Så sent som fick nazisterna 2,6 procent av rösterna i riksdagsvalet.
Då var de fortfarande utskrattade, utstötta, inget parti som anständiga människor tog på allvar. Men det politiska klimatet i Tyskland har snabbt förvärrats, inte minst efter den stora ekonomiska och sociala krisen, depressionen som svept över världen sedan börskrascherna Och kanske viktigast av allt är att delar av det tyska storkapitalet börjat stötta nazisterna för att hejda de kommunister som man ser som ett betydligt större hot.
1933-1939: Nazityskland
En radikal polarisering av det tyska samhället pågår i takt med att landets ekonomi tycks vara på väg att rasa samman. Arbetslösheten beräknas år till närmare 40 procent. Allt fler tyr sig antingen till kommunisterna, där en stor falang vill avskaffa riksdagen och införa en enpartidiktatur av sovjetisk modell, eller till den högra extremen, till nazisterna. Men det stora problemet är mittenpartiernas kollaps. De klarar inte av att enas och kan inte bjuda ett samlat motstånd mot de radikala ytterlighetspartierna.
Riksdagen blir allt mer handlingsförlamad, regeringar kommer och går. Och så, denna kaotiska vår , ger de stora borgerliga partierna vika inför Adolf Hitler, mer hotade av kommunismens ideal om radikal jämlikhet än nazisternas tal om nationell samling, enighet och styrka. Till samma slutsats kommer även alla andra partier, utom alltså socialdemokraterna. Många av dem som är med denna dag kommer tolv år senare, då andra världskriget är slut och stora delar av världen ligger i ruiner och nazismen äntligen är krossad, att tillhöra dem som bygger upp det nya Västtyskland.