Liknelser om ensamhet
Allra mest ensam kan du vara när du aldrig är ensam. Aksel Sandemose ( - ) Att vara annorlunda än andra är inte nödvändigtvis detsamma som att vara sämra än andra. Ludwig Paneth ( - ) Att vara ensam är skönt när man önskar vara det, men inte när man är tvungen att vara det. Annette Kolb. Det är tungt att känna sig ensam — och dessutom verkar det kunna skada vår fysiska hälsa, möjligen lika mycket som rökning. Men det går att bryta ensamhet, enligt en svensk studie som publicerades för några år sedan.
Text: Annika Lund.
Citat om äktenskap – Hitta fina citat om äktenskap
Först publicerad i tidningen Medicinsk Vetenskap nummer 1, I över trettio år har Peter Strang , professor vid institutionen för onkologi-patologi vid Karolinska Institutet, arbetat med döende patienter. Det har gett honom stor erfarenhet i hur människor hanterar den existentiella kris som döden för med sig. Vi kan heller inte dela alla upplevelser, som till exempel döden. Vi måste gå den allra sista biten själva.
Den existentiella ensamheten ger ett stort lidande, men min erfarenhet är att den går att lindra med gemenskap, säger Peter Strang. Han berättar att många patienter med dödlig sjukdom först blir inåtvända med oro och ångest när det är kort tid kvar av livet. Men sedan vänder det i många fall, ofta ganska hastigt. Plötsligt är patienten lugn och fridfull. Ett vanligt svar då är att patienten har tänkt på en äldre, död släkting och hur den personen efterhand upplevts allt mer närvarande i rummet.
Ibland är det flera släktingar. Patienterna kan mycket tydligt se dem eller känna deras närvaro, och det är en positiv upplevelse för den döende. De beskriver hur släktingarna är där för att hjälpa dem. Fenomenet kallas för dödsbäddsvisioner och det har studerats. Enligt intervjustudier med palliativ personal är dessa syner relativt vanliga. Då kommer vi att tänka på dem som gått före, de som redan vet hur det är att dö, säger Peter Strang.
Han kom i höstas ut med en populärvetenskaplig bok, Att höra till. Om ensamhet och gemenskap, som sätter våra sociala behov i ett evolutionärt perspektiv. Resonemanget går ut på att tryggheten i att ingå i en grupp har inneburit en så kraftig överlevnadsfördel att vi för hundratusentals år sedan utvecklade starka mekanismer för att söka gemenskap och undvika ensamhet. Att känna välbehag vid hudkontakt är den belönande delen av dessa mekanismer, där den behagliga hormonduschen av till exempel oxytocin ska få oss att stanna i gemenskap och under flockens beskydd, enligt detta resonemang.
Samtidigt beskrivs ångest i samband med ofrivillig ensamhet som en varningssignal som ska driva oss tillbaka till flocken i likhet med hur smärta får oss att dra undan en hand som är på väg att skadas av eld. Tankarna stöds av att social exkludering aktiverar samma delar av hjärnan som fysisk smärta.
För drygt tio år sedan, beskrev ett amerikanskt forskarlag ett experiment i tidskriften Science , där friska försökspersoner fått kasta en boll mellan sig i ett virtuellt spel, där en person utan att veta om att försöket var riggat successivt blev allt mer socialt exkluderad genom att få färre bollar. Försökspersonerna undersöktes fortlöpande med fMRI, som avbildar hjärnan i arbete, och forskarna kunde påvisa att den sociala uteslutningen aktiverade samma delar av hjärnan som vid ren fysisk smärta.
I sitt arbete med palliativa patienter på Stockholms sjukhem har Peter Strang många gånger sett hur ensamhet och fysisk smärta går hand i hand. Peter Strang är full av historier om patienter som ensamma plågats av närmast outhärdliga smärtor, högt placerade på sjukvårdens självskattningsskalor. När någon gör dem sällskap, gärna genom att stryka dem lugnande på armen och ge hudkontakt, då kan smärtan i princip upphöra — ibland utan medicinering.
Det finns en social komponent, där kroppslig smärta förvärras av ensamhet medan gemenskap kan lindra fysisk smärta. När man förstår det förstår man också att det spelar roll hur man ordnar sjukvården och samhället i stort. Smärta är den vanligaste orsaken till att någon söker sjukvård i dag samtidigt som många är ofrivilligt ensamma. Det här är två problem som hör ihop. Jag tror vi kan få en betydligt friskare befolkning genom att motverka ensamhetens skadliga effekter, säger han.
Det finns många undersökningar som visar att goda relationer är bra för hälsan, samtidigt som dåliga relationer och känslor av ensamhet har den motsatta effekten. I en metaanalys publicerad i tidskriften PLoS Medicine jämförde amerikanska forskare ensamhet med andra kända hälsofaror när det gällde risken att dö i förtid. Enligt deras analys är ofrivillig ensamhet en lika stor riskfaktor för att dö i förtid som rökning och en större riskfaktor än fetma eller fysisk inaktivitet.
Enligt Peter Strang innebär långvarig, ofrivillig ensamhet en kronisk, lågintensiv stress, där det biologiska varningssystemet om att man bör söka upp sin flock är ständigt aktiverat.
Juldikt – 16 vackra och roliga dikter om jul
Det långvariga påslaget av stresshormoner är början av ett förlopp som kan ge högt blodtryck och inflammation i kroppen, vilket i sin tur ökar risken för sjukdomar som hjärtinfarkt, stroke och demens. Utöver detta innebär ensamhet en högre risk för depression. Men ensamhet verkar även kunna påverka hjärnan mer omedelbart. I en amerikansk studie från fick frivilliga studenter göra ett riggat personlighetstest, varefter de delades in i tre grupper utifrån vad de lurades att tro.
En grupp fick höra att deras personlighet innebar en rik social framtid, en annan fick höra att de tyvärr skulle gå ganska ensamma genom livet och en tredje grupp, kontrollgruppen, fick höra att de löpte stor risk att råka ut för någon olycka. Efter dessa besked fick försökspersonerna göra olika kognitiva tester, som IQ-test och minnestest.